There's nothing I wouldn't do To have just one more chance To look into your eyes And see you looking back

En vecka har det gått..kan fortfarande inte fatta att det är sant.
Att jag aldrig mer kommer få prata eller se dig.
Känns orättvist att du inte kommer få vara med när våren kommer som vi längtade så
mycket efter.

Det är svårt att gå vidare, svårt att leva som att allt är som vanligt.
Det kommer aldrig bli som vanligt.
Men vi måste fortsätta med allt som livet tillhör.
Och vissa stunder känns det möjligt att faktiskt klara det och andra stunder känns det omöjligt!

Men idag ska jag träffa underbara Caisa och ta en promenad här i Majorna
ska bli skönt..det känns som en evighet sen jag träffade mina fina vänner!


Puss/ Mli


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0